Vulvodyni betyder smärta i vulva och är den diagnos som tidigare kallades vestibulit. Det handlar om långvarig smärta i de yttre delarna av underlivet, oftast runt slidmynningen. Man räknar med att cirka 8–16 procent av alla personer med vulva någon gång drabbas, men mörkertalet är stort. Många söker aldrig vård, eller får inte rätt diagnos.
Det är viktigt att veta att vulvodyni är ett verkligt och behandlingsbart tillstånd – och att du inte är ensam.
Vanliga symtom vid vulvodyni
Det vanligaste symtomet är smärta vid omslutande vaginalt sex. Men många upplever också smärta vid tamponginförande, gynekologisk undersökning, långvarigt sittande eller vid användning av tajta kläder.
Smärtan beskrivs ofta som svidande, brännande, stickande eller skärande. En del upplever att det ”tar stopp” när man försöker föra in något i slidan, trots att man vill och är avslappnad mentalt.
Varför uppstår vulvodyni?
Vulvodyni har nästan alltid flera bakomliggande orsaker. Ofta finns en ökad sårbarhet från början, till exempel ärftlighet, tidigare smärttillstånd, stress eller psykisk belastning. Smärtan kan sedan triggas av något konkret, som en svampinfektion, en förlossningsskada eller en period med hög muskelspänning i bäckenbotten.
Smärtan brukar bestå av två samverkande delar:
- Överkänsliga nerver i slemhinnan. Nervändarna i vulva har blivit extra känsliga och skickar smärtsignaler till hjärnan vid en beröring som normalt inte ska göra ont.
- Spänd bäckenbottenmuskulatur. Många har omedvetet gått och ”spänt emot” smärtan. Med tiden kan musklerna fastna i ett spänningstillstånd som i sig orsakar smärta.
Att söka vård vid vulvasmärta– vart vänder man sig?
Många med vulvodyni drar sig för att söka vård, ofta på grund av tidigare negativa erfarenheter eller känslan av att inte bli tagen på allvar. Samtidigt vet vi att tidig hjälp kan göra stor skillnad.
Du kan söka vård på ungdomsmottagning, barnmorskemottagning, vårdcentral, mottagning för sexuell hälsa eller gynekologisk mottagning. I vissa fall kan du få remiss till en specialiserad vulvamottagning, där flera yrkesgrupper samarbetar kring behandlingen.
Hur ställs diagnosen vulvodyni?
För att ställa diagnosen vulvodyni behöver andra orsaker till smärtan först uteslutas, till exempel infektioner, hudsjukdomar eller nervpåverkan. Därför är en gynekologisk undersökning viktig.
Vid vulvodyni räcker det oftast att undersöka de yttre delarna av underlivet. En undersökning inne i slidan är sällan nödvändig i början och kan vänta tills smärtan minskat. Ett vanligt moment är ett så kallat bomullspinnetest, där man försiktigt trycker mot olika punkter runt slidmynningen för att kartlägga var och hur mycket det gör ont. Detta är ett viktigt sätt att se hur stor del av smärtan som är utlöst av hyperkänsliga nervändar. Man bedömer också bäckenbottens muskler för att se om de är spända, ömma och om det går att slappna av.
Behandling – flera delar som samverkar
Behandlingen av vulvodyni bygger ofta på flera parallella insatser:
Förståelse och diagnos. Att få en förklaring till smärtan är ofta ett viktigt första steg och kan i sig minska oro och stress.
Vulvavård. Målet är att stärka hudens och slemhinnans barriär. Tvätta med ljummet vatten eller olja, undvik tvål och smörj regelbundet med en fet, oparfymerad kräm.
Läkemedel. Lokalbedövande salva eller gel kan minska nervkänsligheten. En sådan behandling innebär att man smörjer lokalbedövningen runt slidöppningen 4 – 5 gånger per dygn i tre månader. I vissa fall används även läkemedel i tablettform som dämpar smärtsignalerna centralt i hjärnan.
Fysioterapi. Behandling hos fysioterapeut med inriktning på bäckenbotten är ofta avgörande. Fokus ligger på avslappning, andning, kroppskännedom och gradvis normalisering av muskelspänningen. Även stretchövningar, stavträning, TENS och akupunktur kan bli aktuellt.
Psykosexuellt stöd. Att gå med långvarig smärta påverkar inte bara kroppen, utan också vårt psykiska mående. Det kan påverka vår självbild, våra relationer, hur vi klarar av arbete eller studier och vår tilltro till vår egen förmåga att ta sig ur smärtproblematiken. Samtal med sexolog, psykolog eller kurator kan hjälpa till att hantera smärta, oro, relationer och att hitta nya sätt att utforska lust och närhet – med eller utan partner.
Vulvodyni, graviditet och förlossning
Personer med vulvodyni får i genomsnitt färre barn än andra, delvis på grund av smärta vid sex och oro inför graviditet och förlossning. En annan orsak kan också vara att den som har vulvodyni helt undviker parrelationer.
För den som har barnönskan men inte kan ha vaginala samlag finns alternativ som heminsemination eller assisterad befruktning (IVF).
De flesta med vulvodyni har en normal graviditet, även om besvären med smärta ibland kan öka när vävnaden blir svullen mot slutet av graviditeten. Val av förlossningssätt görs alltid individuellt, utifrån symtom, möjligheten att undersöka vaginalt under förlossningsförloppet och den födandes önskemål. Det finns studier som visat på ett samband mellan mycket spänd bäckenbotten vid vulvodyni och en ökad risk för större bristningar, och i de fallen är det viktigt att diskutera om ett planerat kejsarsnitt kan vara ett bättre alternativ.
Prognos – det finns hopp
De flesta som får vulvodyni blir bättre eller helt bra med rätt behandling. Det är viktigt att vara medveten om att behandlingen kan ta tid, ofta ett eller ett par år. Tålamod, självmedkänsla respektive stöd från partner och behandlare är viktiga delar av läkningen.
